Invasiva arter
Var växer invasiva arter?
I kartan Park och natur kan du se var det finns kända bestånd av invasiva arter i Motala kommun. Den visar var det finns blomsterlupin, jättebalsamin, jätteloka, jätteslide, kanadensiskt gullris samt parkslide.
Förbud mot spridning av invasiva arter
Invasiva, främmande arter är ett växande problem i Sverige och globalt. De är svåra att bli av med när de väl har etablerat sig. Därför är det viktigt att så tidigt som möjligt bekämpa de invasiva arterna.
För att minska spridningen av invasiva främmande arter finns det både EU-lagstiftning och svenska regler som kompletterar EU-förordningen.
Arter på EU:s förteckning omfattas av ett totalt förbud. Alla länder, verksamheter och privatpersoner åläggs att inte handla med, sprida och hantera dessa arter. Alla markägare, som kommuner, är dessutom skyldiga att se till att inte arterna kan reproducera sig eller sprida sig.
Vad gör du om du hittar en invasiv främmande art?
Om du är osäker på om det är en av de invasiva växtarterna som du har hittat kan du läsa om dem hos Naturvårdsverket.
Rapportera ditt fynd
Det är viktigt att rapportera fynd av invasiva arter för att deras utbredning i landet ska kunna följas. Detta kan du enkelt göra på invasivaarter.nu.
Om du hittar större rovmärla i Vättern eller annat vattendrag ska du rapportera in det till Havs- och vattenmyndigheten.
Rapportera invasiva främmande arter – Havs- och vattenmyndigheten
Fynd på kommunens mark
Om du hittar en invasiv art på kommunens mark vill vi gärna att du rapporterar in det till oss via vår synpunktshantering.
- Fotografera gärna växten, både blommor och blad för att vi ska kunna bedöma om det är en av de invasiva arterna.
- Ange så exakt plats som möjligt för att vi ska kunna hitta växten när vi inventerar.
Vad gör kommunen med rapporteringen?
Vi kollar varje anmälan och lägger in nyfunna bestånd i vår kartportal så att vi har koll på alla lokaler inför den bekämpning som ska utföras. Vi håller också koll efter nya fynd på webbsidan om invasiva arter.
Bekämpning för privatperson
Bekämpning av invasiva växtarter hanteras på olika sätt och det finns flera olika metoder för respektive art. Mer information om lämpliga bekämpningsmetoder finns på Naturvårdsverkets webb.
Invasiva, främmande arter – Naturvårdsverket
Viktigt med korrekt avfallshantering för att förhindra spridning
Gemensamt för de invasiva växtarterna är att avfallshanteringen är viktig att ha koll på för att förhindra spridning. De får absolut inte komposteras, slängas i trädgårdsavfall eller tippas i naturen.
Trädgårdsavfall med park- eller jätteslide, kanadensiskt gullris och blomsterlupin samt blommande jätteloka och jättebalsamin ska förslutas i täta säckar. Släng säckarna på återvinningscentral i restavfall för förbränning.
Kör aldrig växterna på öppet flak eftersom detta riskerar att sprida växtdelar till nya platser.
Motala kommun driver återvinningscentralerna i Borensberg och Vadstena samt på Tuddarp.
Kommunens arbete
Motala kommuns generella plan är fortsatt bekämpning av invasiva växtarter. Målet är att hindra vidare spridning och utrota kända bestånd. Vi fortsätter att årligen inventera alla kända bestånd och håller utkik efter nya. Vi är också i beredskap för den svenska lista över invasiva arter som kommer inom kort.
Jätteloka
Under flera år har Motala kommun utfört bekämpning av jätteloka. Vi använder oss nu av rotkapning där man dödar plantan direkt genom att kapa rötterna. Vi kompletterar också med maskinell och manuell slåtter på de riktigt stora bestånden.
Jättebalsamin
Jättebalsamin har också bekämpats tidigare år. Vi går nu på hårdare mot de bestånd vi känner till och förväntar oss att se resultat kommande år.
Parkslide
Parkslide är svårt och dyrt att bekämpa. I dagsläget finns ingen metod som visat sig vara tillräckligt effektiv. Motala kommun testar en metod där man med hjälp av spjut sprutar hetvatten på parkslidens rotklumpar på några mindre bestånd vid Varamon och Råssnäs. Denna metod kan bara användas på väldigt sandig mark. Övriga bestånd låter vi vara så länge eftersom risken är stor att de sprids snabbare om de bekämpas fel eller inte tillräckligt effektivt.
Vattenpest
Vattenpest bekämpas inte eftersom det är oerhört svårt att bli av med främmande arter när de har etablerat sig i en vattenmiljö.
Fokus ligger därför främst på att nå ut med information till allmänheten så att vi inte sprider växten vidare till andra vatten. Det sitter bland annat uppe informationsskyltar vid Boren om vad du ska tänka på vid exempelvis fiske i dessa sjöar.
Vattenpestens tillväxt hör ihop med övergödning, så det är ett problem som måste handskas på flera håll.
Fortsatt sker inventering av nya bestånd varje år, med hjälp av tips från allmänheten. Nytt för 2021 är att vi också ska börja kartlägga blomsterlupin och kanadensiskt gullris.
Information om invasiva arter
Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är en storvuxen, flerårig ört som kommer från Kaukasus.
Eftersom jättelokan kan bli upp till tre meter hög och har stora blad, bildar den täta bestånd som effektivt konkurrerar ut all annan örtflora. Växten producerar dessutom tusentals frön och ett bestånd kan därför snabbt mångdubbla sin storlek. Ytterligare ett problem med jättelokan är att den har giftig växtsaft. Tillsammans med solens strålning kan växtsaften ge blåsor och svårläkta sår på huden.
Tack vare sin storlek är jättelokan lätt att känna igen. Den kan också förväxlas med andra stora flockblommiga växtarter som kvanne, strätta och björnloka, vilka alla dock är mindre än jättelokan.
Parkslide. Fotograf: Tilda LindkvistParkslide (Reynoutria japonica) är en storvuxen flerårig ört från Himalaya.
I Sverige finns endast honplantor som sprids med rötter och stamdelar. Växten är ett hot mot biologisk mångfald eftersom den bildar stora, täta bestånd som konkurrerar ut annan flora. Parkslide kan börja växa från mycket små rotbitar, vilket medför en stor risk att den sprids med jord och annat trädgårdsavfall. Det är därför mycket viktigt att inte slänga växtdelar på fel plats.
Det är både dyrt och svårt att bekämpa parkslide. Det finns en risk att den sprids mer om bekämpning inte utförs på rätt sätt. I dagsläget är det viktigast att se till att växten inte sprider sig mer.
Jätteslide är närbesläktat med parkslide. Det finns även hybrider som arterna kan ge upphov till. Parkslide är dock den vanligaste och är mer aggressiv och lättspridd.
Jätteslide blir betydligt större än parkslide. Bladen är större, mer avlånga och har en hjärtformad bladbas. Bekämpning och förhållningssätt är desamma som för parksliden.
Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) är en storvuxen, ettårig ört från Himalaya som sprids med frön.
Växten kan bli över två meter hög och bildar täta bestånd så att den effektivt konkurrerar ut andra arter. Det finns även farhågor om att jättebalsamin, som är omtyckt av pollinatörer, gör att inhemsk flora inte blir tillräckligt pollinerade och får minskad frösättning vid brist på pollinatörer.
Jättebalsamin är lätt att känna igen tack vara sin storlek och sina rosa eller vita orkidéliknande blommor, rödaktiga stjälkar och långsmala sågtandade blad.
Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en flerårig ört från Nordamerikas bergstrakter.
Den sprids främst med frön, men även via rotdelar. Blomsterlupin har lätt för att etablera sig på näringsfattig solbelyst mark som ofta är rik på andra arter och konkurrerar då ut dessa, bland annat genom att tillföra kväve till marken. Växten är dessutom svår att bekämpa eftersom dess frön länge kan ligga i jorden och vänta på rätt tillfälle att gro. En enda planta kan ge upphov till 2 500 frön per år. Blomsterlupin lagrar mycket näring i sina rötter och kan skjuta upp nya skott trots att den blir avslagen år efter år.
Blomsterlupin kännetecknas av de uppseendeväckande blå, rosa eller vita blomställningarna. Bladen är fingrade med många smala småblad i en krans.
Kanadensiskt gullris (Solidaga canadensis) är en flerårig ört från östra Nordamerika.
Växten sprider ut sig på öppna sandrika och näringsfattiga torrängar. Där konkurrerar den ut lågvuxna växter. Varje planta kan ge upphov till flera tusen frön årligen, som effektivt sprids med vinden. De kan också spridas med jordmassor eftersom små fragment av jordstammen kan slå rot.
Arten kännetecknas av de otaliga, små och gula blomkorgarna som sitter på grenar i toppen på växten. Bladen sitter direkt på stammen och är långsmala. Kanadensiskt gullris kan blandas ihop med höstgullris, som också är en trädgårdsväxt samt den lite lägre inhemska arten gullris.
Vattenpest (Elodea spp) är en dybladsväxt som bildar slingor och stjälkar som kan bli ett par meter långa. Den växer snabbt och bildar täta bestånd som tar mycket plats och hindrar solljus från att komma ned i vattnet under. Detta har negativ påverkan på andra växtarter i vattnet. Stora, täta bestånd ställer också till problem för båttrafik, fiske och rekreation, samt vattenflöden i små vattendrag.
Risken för spridning till andra vatten är stor eftersom det räcker med att små bitar hamnar i ett nytt område för att vattenpest ska kunna etablera sig. Det är därför viktigt att rensa båtar och utrustning vid förflyttning mellan områden. Vattenpest finns tyvärr redan i bland annat Vättern, Boren, Norrbysjön, Ljungsjön och Roxen.
Vattenpestens långa stjälkar har små blad som sitter i täta kransar. I toppen av stjälkarna blommar små vita eller bleklila blommor.
Större rovmärla har hittats i Vättern. Rovmärlan är ett litet kräftdjur. Den är större och mer aggressiv än svenska arter. Rovmärlan invaderar vatten och konkurrerar ut inhemska arter. Enligt den svensk klassificering av främmande arter placerar sig rovmärlan i den högsta riskklassen.
Det är mycket viktigt att undvika spridning av rovmärlan.
Det här kan du göra för att undvika spridning
- Töm ut allt vatten från din båt eller utrustning innan den flyttas.
- Torka utrustning som dykardräkter, badleksaker, fiskeredskap, båtar och annan utrustning innan du flyttar dem till ett nytt vatten. Det räcker att de får lufttorka ett par dagar.
- Rengör båtar och utrustning från växtdelar, djur och sediment innan du flyttar dem till ett nytt vatten.